Fyrkantiga paket.

När jag var liten tyckte jag bäst om stora, hårda, fyrkantiga paket. De tycktes alltid innehålla de roligaste leksakerna.
Kanske tänkte jag omedvetet på det när jag handlade bilbanan. Ett paket som är nästan lika stort som honom själv.
7 meter körbana. En enda knapp att hålla reda på, så dvärgen bör kunna hantera den trots sin icke helt färdiga finmotorik. Om inte annat har jag en jävligt kul leksak som jag och andra föräldrar kan leka med tills dvärgen växer till sig och uppskattar tjusningen med en bilbana. :)

Win/win helt enkelt.
Åh som jag längtar tills trollet kommer hem och kan öppna sina 'julklappornananana'.
Handlade klart i november så ni kan ju ana hur svårt jag haft för att ge fan i att ge honom alltihop innan.
Så funkar jag nämligen, kommer jag på en rolig present så har jag så taskigt tålamod att jag helst vill att mottagaren får det med en gång och sliter upp det inom 3 sekunder.
Jag vill helt enkelt se mottagarens reaktion nu, nu, nu! Nej, helst i förrgår!

Väldigt ofta klantar jag mig också och försäger mig till mottagaren av den fantastiska presenten, så att denne redan vet vad som ligger i paketet innan h*n öppnat. Skittrist. Men det börjar jag nog få kläm på för det har inte hänt på några år nu.

Men det allra roligaste med presenter tycker jag är att få slå in dem.
Kanske lite därför jag även föredrar att ge bort fyrkantiga paket. Det känns alltid som ett projekt när sakerna har en annan form.Skivorna till hans Viewmaster (heter det va?) t.ex. En klen trave pappersskivor. Inte ett dugg kul att slå in. Men en oktagon ser ju inte helt dumt ut iaf.

Notes to self:
Dubbelhäftande tejp är slut.
Snören finns inte allt för många att välja på heller. Glöm inte spetssnöre!
Det finns bara två sorters presentpapper och inget cellofan.
Åtgärda. Gärna väldigt snart så slipper du stå där när det behövs nästa gång och svära över vanlig tejp och inget att välja på!! 

God fortsättning.

Nu börjar min julafton kan man säga.
Eftersom min son spenderat jul med sin far så har jag jobbat som en galning ända tills NU, men ikväll så jävlar.

Vi börjar hos mig med ett gäng hallon-mojitos, se'n rör vi oss utåt och ser vad som händer helt enkelt.
En sak är säker, det kommer göra ont imorgon, det kommer svida i plånboken, men det är ju morgondagens problem.

Nu borde tant sova lite middag så jag orkar med kvällen/natten, men det är mycket man borde & skulle hit och dit.
Jag vill ha kaffe & choklad och då får jag kaffe & choklad.

Go the fuck to sleep!

Fan, jag är trött, vill sova, behöver sova... kan inte...

En liten go'natt-visa läst av Samuel L Jackson, får det lov att vara?

Jultomten vs Farbror Frost

Ja var ska jag börja....

Jag har inget emot tomtar. Inte gårdstomtar, hustomtar osv.
Men jag kan inte uppbringa ett enda uns av omtycknad (haha, yup hittar på egna ord för glatta livet.) för den feta, rödvita jävla Coca Cola-Tomten som tog över hela skiten på 50 talet nå'n gång.
Han är fet, han ser alkoholiserad ut, han känns lite peddo och han är en jävla materialist!
Lovar små barn guld & gröna skogar om de är snälla, ställer fram kakor och sitter i hans knä.
Vad får de? En jävla massa färgglad plast!


Å andra sidan finns Farbror Frost.
Smal, vacker, ser hälsosam ut  och ger fan i att lova en massa made-in-china-leksaker.
Nä, Farbror Frost lovar inte ett skit. Men om man får presenter av honom (det får man när man har en mamma som gillar honom mer än jultönten), får man pedagogiska saker. Man får böcker och färger att måla med, pussel & pyssel och annat att utveckla sin lilla hjärna med.
Han kräver inget i gengäld, men han lovar å andra sidan inget... inte ens att dyka upp på julafton. Han dyker upp när vädret är rätt, oftast i sällskap av Kung Bore.


Vart jag vill komma?
Ingen aning... kanske fram till: DÖ TOMTE-JÄVEL, DÖ!?

Nej, men allvarligt så tänker jag ju inte förvägra mitt barn jultönten även om jag egentligen har lust att vråla åt honom: Ho ho ho yourself m*****f****r!
Jag får helt enkelt köra dubbelt, färgglada plastsaker från jultönten, smartare saker från Farbror Frost.
Det bästa är att han redan nu (2½ år gammal) mycket väl vet vem Flabbo Fost är och att han också dyker upp runt jul. Min lycka skulle bli total om han om några år självmant började föredra honom över jultönten.


Å så lite önskelistor då, bara för att.

Ey tjockis, av dig önskar jag mig:
En Kashima kockkniv.. en så'n här skönhet:

 (Bilden är länkad.)
Ja det räcker så, får ju ändå aldrig vad jag önskar mig av fettot.

Å vackra, fina Farbror Frost, av dig önskar jag mig:
En vit, vacker vinter. Gärna inte allt för lång.
En bok så bra att jag inte kan släppa den.
Ja, mycket mer behöver jag ju egentligen inte just nu.

Vad är lycka för dig?

Den frågan fick jag i en kommentar och jag har funderat lite i bakhuv'et på hur jag ska sätta ord på vad begreppet lycka innebär för mig.

Det var fan inte lätt!
Lycka är så otroligt många saker för mig så det fick bli en sorts rörig lista:

Barnskratt.
När jag vaknar av att solen lyser  på mina ögonlock.
Doften av nybryggt kaffe, nybakat bröd, en god whisky, smält choklad, kaprifoler, pioner, gardenior, liljekonvaljer..

En varm, stilla havsbris.
Att ligga i fören på en båt och titta på himlens reflektion på ett spegelblankt hav tidigt en morgon.
Att bli väckt av någon man älskar med en puss & en rykande kopp kaffe.
Att få somna med gott samvete och med överskådliga lösningar på mina bekymmer.
Att få vandra så högt upp i bergen att det är lite jobbigt att andas nästan... högt upp ovan molnen finner jag frid.
Adrenalin-kickar... som blir allt svårare att få med åren.
En bok, så bra att man inte kan lägga ifrån sig den, aldrig vill att den tar slut och läser genast om den.
Att sitta med mitt barn i famnen, borra in näsan i hans lilla nacke och bara lukta på honom.
Att lära mig nya saker, det gör mig alltid lyckligare.
Att vakna i ett nytt land, 'fel' tid på dygnet, utan en enda planerad sak att göra. Att helt enkelt starta en ny, tom dag på en plats där allt är nytt för mig och bara låta fötterna dra dit de vill.


Jag kommer säkert att komma på fler punkter till den här listan, men då får jag väl fylla på senare för nu ska jag skaffa mig en kopp lycka.

Vad är lycka för DIG?

Stilla morgon & vuxendisk

Vanbrytande kaffe.

Jag har i nästan hela mitt vuxna liv, i minst tio år, föredragit att göra mitt kaffe i en perkulator.

Anledningarna är många, men de viktigaste två är:

Jag har varken socker eller mjölk i mitt kaffe, vilket gör att hur själva kaffet smakar är extra viktigt.

Jag tycker inte det blir riktigt gott kaffe om inte vattnet hettas upp tillräckligt, alltså utesluter det ju nästan alla kaffebryggare.

Hur som helst se'n jag fick barn har jag funderat över alternativa sätt att konsumera GOTT KAFFE, snabbare och enklare.

Ett tag drack jag bara espresso bryggt i en kanna på spisen - gott, men ganska tidskrävande med all pytte-disk.

Ett tag var det så ont om tid att ag bara drack snabb-espresso - godare än man kan tro, ingen disk och snabbt, men det kändes aldrig bra att dricka snabbkaffe.

Sedan skaffade jag en kapselmaskin - inte sågott som man kan tro och dessutom ganska dyrt i längden om man dricker kaffe i mina mängder.

Nu har jag hittat hem!
Jag skaffade mig helt enkelt en presso-kanna!

Det går snabbt, det är det enda sättet jag har lyckats få minst lika gott kaffe som jag får i en perkulator och det blir inte allt för mycket disk.
En liten nackdel jag märkte var att om jag brygger en kanna, men inte dricker tillräckligt snabbt, så hinner kopp #2 ljumna och det gick  ju då rakt inte för sig.
Det löste jag genom att köp en liten presso-kanna också. En där jag brygger en kopp i taget.
(Den påstår att det är tre koppar, men mina koppar rymmer ca 0,5 liter, så EN KOPP gott kaffe på några minuter får jag.)

Ge & ta?

Om jag under ett minst 30 minuter långt telefonsamtal påbörjar en mening 3-4 ggr utan att någonsin få avsluta den... för att den jag pratar med är så fullt upptagen med att berätta vad det shoppats, vad det ätits, hur arbetsdagen varit , vad hundarna har för sig, om telefonen/datorn krånglar, vem som slog vem i wordfeud osv... att den inte ens märker att man pratar... typ någonsin!

Om det här händer flera gånger i veckan och jag dessutom påpekat det rakt ut till personen och det bara fortsätter...

Är det då konstigt om jag fått nog?
Det finns ingen anledning att prata i telefon flera gånger per dag, hur mycket jag än älskar personen.

Nä, imorgon är det jag som ringer upp och ber om ursäkt för att jag lät som en vakthund i telefon förut och informerar om att jag helt enkelt ska lära mig att inte svara när jag ändå inte känner för att prata. :)
Då är det ju bättre att höras kanske varannan, var tredje dag så man verkligen har något att berätta, istället för att höras flera gånger om dagen för att inte säga nå't särskilt.

Störig reklam!

 

Från vildmarken.

Av äkta bär.

ÄKTA BÄR!
Men vilken tur!
Med tanke på att alla andra bär är kopior.

Ser ut som blåbär, luktar hallon, smakar björnbär. Det är oäkta kan man säga.
Och det kommer då rakt inte från någon vildmark!
Det är gjort av en treårig kinesisk pojke, som totalt saknar känsla för kvalitet.
Han har aldrig ätit ett blåbär, men han sitter och gör dem på löpande band för 1:72 Kr/h.

Den konstiga bärkopian fick inte vara med i juicen från Jokk.
Det lilla blåbärs-hallons-björnbäret dög inte till mycket.
Det hamnade i dåligt sällskap och blev gängmedlem i E-127.
E-127 är ett litet gäng färgämnen som är förbjudna i Norge och Japan.


Den lille pojken har nu växt upp och blivit befodrad.
Nu är det han som driver hela bäravdelningen på den lilla fabriken. Med järnhand!

Så kan det gå när man gör reklam som stör mig.
Stackars bär blir till kemikalier.
Stackars barn blir till bittra fabrikschefer.
Tanken var väl att jag skulle bli sugen, men jag blev ju inte sugen på Jokk!.
Jag blev sugen på att örfila upp alla kring bordet på mötet där den här reklamen såldes in.
Det är vad jag blev sugen på.
Och färska björnbär.


Fukk Jokk!
Nu vill jag ju bara slåss & äta björnbär.

Jag är så löjligt trött idag.
Ändå slocknade jag i hyfsad tid igår och lyckades ynkla till mig en extra timmes halvslummer efter att grodapan vaknade vid åtta.
Så jag har alltså slocknat före två och sovit till nio nästan, varför är jag så trött?

Säkert för lite kaffe.. har ju inte ens passerat en liter än!

Två jävligt kul snubbar

Jag har ganska nyligen hittat de här killarnas bloggar och jag gillar bådas humor och sätt att skriva så jag lär nog läsa vidare. De är jävligt kul på helt olika sätt, men lika kul på nå't sätt ändå.

Äh, jag håller käft nu, ni får kolla själva:

Pascal Engman

Hittade ingen banner, men skitsamma. Det behövs ingen banner!

Den här killen har ett sylvasst tangentbord, ett ordförråd och språk som tilltalar mig 

och en intelligent, stundom arrogant typ av humor som tilltalar mig ännu mer!

Gaymasen

Jag har inte läst honom längre än kanske två veckor, men redan skrattat tills jag gråtit flera gånger!

Behöver jag egentligen säga så mycket mer? Underbart kul!

Varm & genuin dalmas med ett öga/hjärna för vardagskomiken.

Freddie Wadling ARG!!!

Bilden är lånad av & länkad till tidningen som är 

väldigt läsvärd och som jag tycker alla borde köpa!

-OJ! Den dubben allg! 

Utbrast den lille sonen så snart vi köpt tidningen. Nejdå han är inte arg, varför tror du det osv försökte jag.

Totalt meningslöst för han gav sig inte.

Nu var ju Freddie Wadling på nyhetsmorgon nyss så då ropade jag till mig ungen och försökt igen:

-Ser du, han är inte arg, då hade han ju inte sjungit.

-JO! Den dubben ALLG!

Jaja, då är han väl det då.

Kalenderpåsar & glyyta!

Först ett tips på alternativ till de sk 'chokladkalendrarna' med innehåll som mest smakar paraffin.
Så'na här påsar kan man köpa lite varstans för ett par tior och då kan man ju anpassa innehållet efter den som ska öppna.
Till exempel kunde man gjort en till mig med mörk choklad & flaskor av alla Islay single malts man kan hitta.
Eller som den här då som är till lilltroll kan man ju lägga hembakade kakor, lite godare choklad eller pixi-böcker i.
Gör man en till Dåliga Mamman kan man nog komma undan med 24 st Romrussin-praliner verkar det som, eller kanske bitar av obakad pepparkaksdeg.

Vill man inte köpa färdigtryckta påsar kan man ju ta 24 barnstrumpor som jag gjorde till min son förra året, eller vika nå'n slags kuvert av papp, eller helt enkelt göra små numrerade presenter. VAD SOM HELST måste väl vara roligare än paraffin-chokladen?

 

And now over to something completely different: a larch tree!

Jag gillar att laga mat, men tycker det är jävligt jobbigt att  hitta på vad hela tiden.

Så idag när vi satt och åt frågade jag ut lilleman  (2½) lite om hans åsikter kring det hela:

-Vad vill du ha till middag imorgon om du får välja vad du vill?

-Kalenderpåse! (efter en stunds ivrigt funderande med blick som gjorde åttor i taket.)

-Men alltså till middag?

-Schottlaaad! (utbrister ungen med ett flin som avslöjar att han tror han ska få choklad till middag, jo men eller hur?)

-Men alltså vad vill du ha för mat till middag imorgon?

-Schottlaad-tomte? 

-Åh, men din puckade lille dvärg! 

Sa jag såklart inte, men tänkte det högt och tydligt internt där bland synapserna. Istället sa jag:

-Jag menar vad för MAT vill du ha imorgon, som t.ex kyckling med pasta... eller gryta med.. (hann inte längre.)

-JAAAAA! GLYYYYTA!

-Ok gryta it is! Vad ska vi ha i den då? Kött & kanske broccoli?

-Nej! Broccoli jätte-bajs! (han älskar broccoli)

-Nähä, ska vi ha morot eller blomkål i?

-Nej, äckligt! (han älskar blomkål, wtf?)

-Nähä, tomat då? (kör på säkert kort)

-Nej... JA tomat och pappicka!

Aaand we're done!

Tog ju bara 20 minuter.. men jag slapp i alla fall hitta på själv!

Frisk, men smittas!

Sista dagen jag får vara sjuk.
Är jag frisk?
Nej, inte så värst!
Fick jag vara sjukskriven mer?
Nej, inte tillräckligt sjuk!
Ok, jag kan bita ihop och jobba, men jag smittas inte då?
Jo det gör jag ju tydligen.

Jaja skitsamma, jag har ändå varken råd eller lust att ligga hemma längre.
Bara önskar att vi hade lite mer effektiv receptfri förkylningsmedicin i sverige.
NyQuil får mer än gärna hitta hit till exempel.

Den håller ALLT den lovar och lite till.
Komsi, komsi. NyQuil komsi.

Ärlighet straffar sig med detsamma?

Ok en grej som en kompis råkade ut för i korta drag:

Han hade fyllt i sina kassa-kort lite fel, uppgett för få arbetstimmar.
Han märkte det efter några månader och hörde då av sig dit och betalade dessutom tillbaks det han hade fått för mycket pga misstaget.
Men lagen sa att de MÅSTE göra en anmälan.
Rätten ('felet') kom fram till att det var uppsåtligt och han fick villkorligt plus dagsböter.

WTF??
Om det hade varit uppsåtligt så hade han väl för fan inte hört av sig själv och berättat att han gjort fel?
Om det hade varit uppsåtligt så hade han väl för fan inte betalat tillbaka pengarna?

OM han hade hållt käften om det kanske de aldrig hade upptäckt felet ens?

Vad hände med ärlighet varar längst?
Hur fan ska man motivera det påstående om folk bestraffas för ärlighet?

Just precis nu..

Chili chokladglögg (Dufvenkrooks, svingod. Testa!) och årets första vörtbröd.

Fullt normalt tisdagspyssel?

Alltså en sorts halvårstårta bara för att.

Nej kanske inte fullt normalt.
Men jag är inte rädd.
Jag vet ju att det går över så småningom.
Får ju en sorts hurt-attack varenda vinter och bakar och gör godis och grejar.
Men det går över.
Skönt!
Tänk om man hade varit en 'så'n' person året runt!!
Orka!

o.O



And now over to something completely different: a larch tree!


Snackade med en kompis, som jobbar som makeup-artist, förut och han påstod att hårmascaran gör come-back för fulla muggar, as we speak.
Jag trodde såklart att han skojade, men han stod på sig.
Jag skrattade vidare och krävde bildbevis!! 'Bildbevis, eller det har inte hänt!'
Skrålade jag med ett nöjt flin, säker på att han bluffade.

Det här fick jag och trodde fortfarande att det var ett skämt, men nej nej.
På Isadora's sida om man klickar på nyheter så är den där jävla hårmascarn FÖRST!!
Madderfacking först!

Please explain this random fit of oddness to me?
Sönällllllla!

Helt färdig!

Holy crap mina fingrar! 

Eller ja mest tummuskeln, men nöjd blev jag. 

I alla fall med framsidan.

Dusch, soffa, säng i den ordningen nu, bara titta klart 2½ Men.

Naturligtvis en byggsats, ifall nå'n undrar.
Nå'n måtta på hurtigheten får det väl ändå vara!?

An Idiot Abroad

Man måste bara älska honom!

Karl Pilkington i An Idiot Abroad.

Fortfarande hostig & snörvlig, så nu blir det ännu ett avsnitt och en kopp kaffe.

Mammabloggar?

Ehrm, nej tack. Inte gärna!
Det blir ju inte mycket tradigare än att läsa vad nå'n annans barn har för sig varje dag av varje vecka, skittrist!
MEN det finns ju riktigt bra bloggar, vars författare råkar ha barn också. Här är några av mina favoriter, helt utan någon inbördes ordning.

 Underbara Clara

Fantastisk ung kvinna med mycket driv som jag antar inspirerar fler än mig. Hon är lite av en multi-talang och den typen av människor imponeras jag av! Dessutom verkar hon vara en fantastisk mamma som kommer att slåss för sonens rättighet att inte begränsas av samhällets förlegade normer.

 Spiderchick

Med humorn som ständig vapendragare skildrar hon sitt liv på ett intressant sätt. Hon kan få den vardgligaste vardag intressant att läsa om.

Karin Ketchupmamman

Galet rolig människa med två underbara och lika humoristiska barn, ja hennes man verkar inte heller helt tråkig faktiskt. Herre gud till och med spindlarna i hennes källare har humor! Bör läsas helt enkelt! Varje dag, minst en gång per dag!

Katrin Zytomierska

Bara älskar hennes rättframhet. Hon kläcker ur sig precis vad som än faller henne in utan att bry sig det minsta vad det får för konsekvenser eller om det är politiskt korrekt. Hon förbryllar och provocerar och även om jag ibland inte håller med alls, älskar jag alltid att hon fullkomligt skiter i vilket!

Magdalena Graaf

Nästan lika bespottad som Katrin,  om än av helt andra orsaker. Själv förstår jag inte alls varför, tycker hon verkar sympatisk, är sjukt rolig emellanåt, ganska öppen & rak och framför allt en fantastisk mamma till sina barn.

Dåliga Mamman

Precis min typ av humor! Med lite ironi, mycket hjärta och en vass penna (tangentbord då?) i högsta hugg ser hon det roliga i alla möjliga och omöjliga situationer hon som trebarnsmamma hamnar i.

Kletigt och tidskrävande!

Barnledig Dos & Don'ts

Do:

Ligg på soffan ostört! Läs, glo på tv eller pilla navelludd. Helt MF i fred!

Prata i telefon. Helt annan känsla när ingen rycker i dina kläder eller gnäller non-stop i bakgrunden.

Var så sjuk du behöver. Som jag nu då.. kan verkligen ligga här med all nässpray, cortison-inhalatorer & hostmedicin på armlängds avstånd och inte behöva tänka på om de ens är barnsäkra eller hur högt upp jag behöver lägga dem innan jag somnar.


Don't:

Umgås med icke barnlediga småbarnsföräldrar. De små energivampyrerna suger musten ur alla vuxna omkring sig och varför ska du slösa energi på andras barn när du äntligen slapp ditt eget ett tag?

Städa barnet/ns rum. Totalt jävla meningslöst. Jag vet det. Du vet det. Terroristungen vet det. LÖNLÖST! Så snart ungen kommer hem tar det ju inte längre än 5 min innan det ser likadant ut. Nej, skit i stöket, dammsug bara runt röran om du nu måste städa alls.

Lägg dig eller gå upp 'i tid'. Let's face it, det är rätt gôtt att vara uppe på tok för länge om man vet att man får sova ut dagen efter.

Det är fejk! Det gör ont att äta!

Undra om man kan lura i dvärgen att det är fejk?
Pepparkakshuset jag funderar på att kanske göra.
Har aldrig satt ihop ett, men förstått av andras erfarenhet att det där med smält socker är kladdigt, ajsamt och inte alltid särskilt lätt att jobba med.
Däremot har jag läst att om man gör själva kristyren mycket fastare så kan man använda den både som cement och att spritsa dekorationer med, med bieffekten att det blir lika hårt som cement ungefär.
Låter bra tycker jag, för du skola icke tro att jag tänker bli en så'n där hurtmorsa som står och gör pepparkakshus varje år. Nä, gör jag ett så är det lika bra att det står sig ett gäng jular het enkelt!

Så frågan är ju om jag ska skita i det, eller göra det och försöka påstå att den är fejk, på låtsas, inget man ska äta helt enkelt... den som lever får se.

Han envisades ju en gång tills han fick smaka rå lök. Det gjorde så ont i munnen att han började gråta, men nu kan jag å andra sidan alltid dra till med att det gör ont att äta när han vill smaka på rå chili och annat obra. Och med vissa saker, tuggummi till exempel räcker det att jag påstår att det är som kaffe så låter han bli att försöka tjata till sig.

Så om jag nu orkar göra ett så består det såklart av lök och kaffe, påstå inget annat när den lille hulligisten hör!

Visst ser mina kakor gammaldags och lite tantiga ut förresten?
Det var iaf det jag var ute efter när jag gjorde dem. Så. Säg att dom ser astantiga ut då så jag blir glad!
Löjligt goda och inte så svårspritsade längre efter jag ändrat receptet en sisådär 4-5 ggr, kan man säga att det är mitt recept nu då? Fast ursprungsreceptet är googlat?

Stoppa pressarna!

Gävlebocken är uppeldad!
Suck! Kan man inte inse fakta och bygga en i stål en gång för alla?
Färga den halmfärgad då.. eller jag menar ljusneger!.
Det 'är' ju tydligen bara en färg: "Traditionellt i Sverige så är neger en färg."

Det har gått minst sju år!

Ändå minns jag dig i minsta detalj.
Hur de seniga musklerna i dina underarmar rörde sig vad du än gjorde med händerna.
Jag kan se framför mig precis hur din nacke såg ut när du satt vid datorn och hur god den var att pussa på.
Helst precis i böjen vid nyckelbenet för du grymtade till lite tyst när du blev frustrerad över att tappa koncentrationen.
Jag minns och saknar din intelligenta, fåordiga vitsighet.
Jag minns exakt hur ditt hår la sig över kudden när du sov.
Min hud minns dina iskalla händer och mina fingertoppar minns vartenda födelsemärke på din rygg.

Jag minns för fan hur hela jag nästan ryckte till första gången våra blickar sög sig fast i varandra tvärs över en fullsatt bar och inte kunde släppa. Innan vi hade bytt ett enda ord.
Minns inte orden vi sa, men minns så väl känslan.
Som att jag redan hade känt dig hela livet. Du kändes helt enkelt självklar!
Det har aldrig känts så med någon annan, varken före eller efter dig.

Jag minns dig onaturligt detaljerat och ibland hugger det fortfarande till i mitt annars så kalla, cyniska hjärta.
Så odramatisk, okomplicerad och brutalt ärlig. Du är en sällsynt pärla, en rar blomma.

Hoppas du är lycklig, var du än är, vad du än gör. Älsk!

Different people, different ways.

Han fryser ju!
- Undrar hur det hade känts att krama om honom på riktigt en gång?
Inte det där stela, halvhjärtade hälsningskramandet man växlar med bekanta då, en riktig kram.
Typ inte släppa med en gång, bara stå så en stund.
Säkert svingôtt!
Men det kan jag ju inte göra, känner honom ju knappt.


Han fryser ju!
- Kan han gott göra om han ska envisas med den där patetiska skinnjackan. Som inte ens är av skinn!
Pinsamt att han inte växer upp, klipper sig och skaffar en varm jacka, han är ju över fyrtio.
Och så ser han sådär jävla dumnöjd ut också!
Usch! Jag vill gå nu. Tur man inte behöver umgås med idioten.


Lustigt hur olika personer styr tankarna i helt olika banor.

Varför hette hon Berit?

Stormen alltså.
Kom igen! Berit?
Låter ju som en harmlös gammal tant.
En postkassörska med kort, permanentat hår. Som röker blå blend.
Inte fan låter det som nå'n som blåser omkull träd, drar med sig tak, puttar sönder glasfasader och går bärsärk så gott hon kan?

Och borde förresten inte Tor, Oden & gänget ha första tjing på att få nordiska väder uppkallade efter sig?