Hur de seniga musklerna i dina underarmar rörde sig vad du än gjorde med händerna.
Jag kan se framför mig precis hur din nacke såg ut när du satt vid datorn och hur god den var att pussa på.
Helst precis i böjen vid nyckelbenet för du grymtade till lite tyst när du blev frustrerad över att tappa koncentrationen.
Jag minns och saknar din intelligenta, fåordiga vitsighet.
Jag minns exakt hur ditt hår la sig över kudden när du sov.
Min hud minns dina iskalla händer och mina fingertoppar minns vartenda födelsemärke på din rygg.
Jag minns för fan hur hela jag nästan ryckte till första gången våra blickar sög sig fast i varandra tvärs över en fullsatt bar och inte kunde släppa. Innan vi hade bytt ett enda ord.
Minns inte orden vi sa, men minns så väl känslan.
Som att jag redan hade känt dig hela livet. Du kändes helt enkelt självklar!
Det har aldrig känts så med någon annan, varken före eller efter dig.
Jag minns dig onaturligt detaljerat och ibland hugger det fortfarande till i mitt annars så kalla, cyniska hjärta.
Så odramatisk, okomplicerad och brutalt ärlig. Du är en sällsynt pärla, en rar blomma.
Hoppas du är lycklig, var du än är, vad du än gör. Älsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar