Det är fejk! Det gör ont att äta!

Undra om man kan lura i dvärgen att det är fejk?
Pepparkakshuset jag funderar på att kanske göra.
Har aldrig satt ihop ett, men förstått av andras erfarenhet att det där med smält socker är kladdigt, ajsamt och inte alltid särskilt lätt att jobba med.
Däremot har jag läst att om man gör själva kristyren mycket fastare så kan man använda den både som cement och att spritsa dekorationer med, med bieffekten att det blir lika hårt som cement ungefär.
Låter bra tycker jag, för du skola icke tro att jag tänker bli en så'n där hurtmorsa som står och gör pepparkakshus varje år. Nä, gör jag ett så är det lika bra att det står sig ett gäng jular het enkelt!

Så frågan är ju om jag ska skita i det, eller göra det och försöka påstå att den är fejk, på låtsas, inget man ska äta helt enkelt... den som lever får se.

Han envisades ju en gång tills han fick smaka rå lök. Det gjorde så ont i munnen att han började gråta, men nu kan jag å andra sidan alltid dra till med att det gör ont att äta när han vill smaka på rå chili och annat obra. Och med vissa saker, tuggummi till exempel räcker det att jag påstår att det är som kaffe så låter han bli att försöka tjata till sig.

Så om jag nu orkar göra ett så består det såklart av lök och kaffe, påstå inget annat när den lille hulligisten hör!

Visst ser mina kakor gammaldags och lite tantiga ut förresten?
Det var iaf det jag var ute efter när jag gjorde dem. Så. Säg att dom ser astantiga ut då så jag blir glad!
Löjligt goda och inte så svårspritsade längre efter jag ändrat receptet en sisådär 4-5 ggr, kan man säga att det är mitt recept nu då? Fast ursprungsreceptet är googlat?